Efter att ha skottat fram bilen ur världens största snödriva i morse började vi slira iväg mot veterinären. Väl där så klämde och kände hon på honom och kunde konstatera att han var öm på skelettet på särskilda ställen på alla benen. Enligt henne var detta klassiska tecken på panostit, det som i vardagstal kallas växtvärk.

Eftersom han var så halt på vänster framben, samma som han hade ont i för en månad sen, så röntgade vi det. Röntgen visade ingenting (puh!), förutom tecken på just panostit. Förmodligen är han inne i en lite känslig period kroppsligt, och så har busandet i djup snö blivit för mycket för honom. Och jag som tycker jag ransonerar motion och försöker bygga upp honom på ett bra sätt, men det är tydligen inte så lätt alla gånger..

Så nu blir det ny Rimadylkur och vila (koppelpromenader) i 10 dagar, sen ska jag försiktigt sätta igång honom igen.

Tur att det inte var något annat! Dock känns det ändå tråkigt med vila vila och vila. Saknar redan våra promenader och bus i snön! Vi få aktivera oss med inomhusaktiviteter, mys, små promenader och att träna lite passivitet. :)